goldenmountain

Ja, det var ingen vidare hemresa från Rimmet igår. Förluster svider alltid men det känns ändå extra när man är så nära. Ja, det är lätt för en utomstående att hävda att mina ord bara är floskler och pinsamma försök till att justera en verklighet. Det går inte att snacka bort en förlust, siffrorna talar sitt tydliga språk - visst är det så. 7-5 vinner Rimforsa med och framstår alltmer som ett topplag. Rimforsa är bra, de spelar sitt spel och är extremt starka i såväl egen -box som offensiv. Vi trodde oss ha koll på hur vi skulle besegra dem, det hade vi nog också...men tyvärr vill det sig inte riktigt. Faktum är att matchen är en helt öppen historia mellan två bra lag. Som två söndernötta boxare stångades vi mot varandra, initiativet kom att växla. Ena stunden låg Rimforsa på högt och levereade läge efter läge, sekunden efter var det vår tur - överhuvudtaget var det en mycket öppen tillställning. 

Jag läste på smurfbloggen att jag antas vara missnöjd med vår inledning. Ja vad ska man svara på det. Klart jag är besviken med tanke på att vi förlorat med mycket liten marginal mot flera topplag men samtidigt är det hedersvärda bataljer mot just topplag. Jag känner ingen oro eller rädsla, långt ifrån. Däremot är jag fylld av beundran över hur genuint oviss H2 är i år. Alla slår alla och det stjäls poäng både från höger och vänster.